Borussia Dortmund firade triumfer under 1990-talet men idag kämpar laget för att åter nå toppen. Trots detta håller popularitet i sig med Europas bästa publiksnitt.
Magnus Brink
tyskfotboll@hotmail.com
Dortmund är precis som Schalke 04 en stor arbetarklubb i gruvornas Ruhr. Den grundades 1909 av ett gäng fotbollstokiga ungdomar i Dortmund och skulle då ersätta den tidigare klubb som varit knuten till den katolska kyrkan. Denna första förening hade bestått av stål- och gruvarbetare och man spelade på Borsigplatz - idag sett som Dortmunds urhem. Den nya klubben skulle enbart var till för fotboll och kaplanen i församlingen skulle inte längre kunna lägga sig i fotbollsspelandet. Den första riktiga hemmaplanen blev Weisse Wiese vid Hoeschs fabriker och namnet Ballspielverein Borussia 09 antogs.
Konsolideringen av Borussia
Namnet Borussia, latin för Preussen, ska inte vara ett tecken på nationalistisk yra utan istället kommer namnet från att ett bryggeri med namnet Borussia låg i närheten. 1910 kom man med i Westdeutscher Spielverband (WSV), det västtyska idrottsförbundet och började spela riktiga matcher. Att man kom med i WSV kom att visa sig vara en stor fördel. Det var problem för klubbar att komma med då det fanns ett stort tryck från alla de fotbollsklubbar som grundats.
Dortmund kunde i mångt och mycket tacka sin friidrottssektion för att man kom med. Detta ledde i sin tur till att tre klubbar gick upp i Dortmunds fotbollsorganisation: Rhenania, Britannia och Deutsche Flagge. Det var också nu som man började spela i gula tröjor. Den första tröjan hade färgen citrongul och de nya klubbfärgerna gult och svart följde.
De första framgångarna
BVB hade sina första framgångar under 1920-talet och utvecklades under 1930-talet till en av de ledande klubben i Ruhr med stora derbyn mot Schalke 04. Derbyna, Revierderby, är fortfarande en av de största höjdpunkterna för Dortmund- och Schalke-fansen. Under 1930-talet gjorde sig nazisternas maktövertagande tydligt även inom fotbollen. Egon Pentrup ansågs olämplig som klubbpresident som politisk neutral och katolik och avsattes efter ett år.
Dortmund tvingades också lämna sin hemmaplan Weisse Wiese när Hoesch byggde ut sina fabriksområden som en del i den tyska krigsindustrins expansion. Nya hemmaplan och idag sedd som den klassiska blev Roter Erde (Kampfbahn Rothe Erde) i södra delen av Dortmund. Senare byggdes Westfalenstadion bredvid.
1936 gick Dortmund upp i dåtidens förstaliga Gauliga och inledde vad som skulle bli 36 år i olika förstaserier. Dortmund får också sin första landslagsspelare i August Lenz som är med i det tyska OS-laget som misslyckas i Berlin. Dortmund firar också sin första stora framgång på det nationella planet när man avancerar till kvartsfinal i tyska cupen.
1950-talets storhetstid
Efter andra världskriget återuppbyggdes klubben och man kunde fira sin första storhetstid under 1950-talet. Man blev tyska mästare första gången 1956 och kunde försvara titeln 1957. Den store spelaren då var Adi Preissler. Han var lagkapten och bildade tillsammans med Alfed Kelbassa och Alfred Niepieklo det klassiska anfallet "Drei Alfredos". Dortmund dominerade under dessa år Oberliga West.
Cupvinnarcupmästare 1966
1966 vann man som första tyska lag en titel i någon av Europacuperna då man tog hem Cupvinnarcupen. Samma år spelade flera Dortmund-spelare i det tyska VM-laget: Lothar Emmerich, Hans Tilkowski och Siegfried Held. Finalen avgjordes av Reinhard Libuda, annars mest känd för sina år i Schalke 04. Dortmund tillhörde topplagen i Bundesliga och kämpade om ligatiteln med lag som 1860 München och FC Köln.
|
1970-talets krisår
Framgångar fick ett abrubt slut när man 1972 åkte ner i andradivisionen. Då hade Dortmund sålt viktiga spelare som Emmerich och Held och lagkaptenen Wolfgang Paul hade slutet spela. De kommande åren innehöll sportsliga besvikelser och finansiella kriser. Dortmund lyckades inte ta sig tillbaka till Bundesliga och åskådarantalet sjönk kraftigt. 1975 tog sig Dortmund äntligen tillbaka till Bundesliga efter kvalsegrar mot Nürnberg och plötsligt kom man att spela inför 40 000 åskådare. En viktig del i Dortmund återuppståndelse var den nya Westfalenstadtion som 1974 ersatt Roter Erde och den kraftsamling som skedde tillsammans med Dortmunds stad och Ruhrföretaget Hoesch.
En stor profil i slutet av 1970-talet var anfallaren "Manni" Burgsmüller och i början av 1980-talet kom landslagsmålvakten Eike Immel fram i Dortmund som stor talang. Åren i början av 1980-talet var stabila för Dortmund som firade mindre framgångar där man gick långt i tyska cupen och kom på övre halvan av tabellen. Dortmund skulle dock återigen hamna i en ekonomisk kris. 1984 hade man miljonskulder och såg ut att mista licensen för Bundesliga men fick fram sponsorer som räddade kvar klubben. Sportsligt gick det knackigt och 1986 fick man kvalspela för att hänga kvar.
Seger i Champions League
1989 vann Dortmund DFB-pokal vilket var klubbens första titel sedan 60-talet. Under tränaren Horst Köppels ledning hade nu Dortmund ett slagkraftigt lag med landslagsspelare som Frank Mill, Andreas Möller och Thomas Helmer.
Dortmund är en av få tyska klubbar som verkligen kunnat utmana Bayern München vilet Dortmund gjorde under storhetstiden i mitten av 1990-talet. Under tränaren Ottmar Hitzfeld byggde ett storlag upp som nådde sitt zenit med dubbla ligatitlar 1995-1996 och segern i Champions League våren 1997. I laget fanns flera landslagsspelare bland dem Jürgen Kohler och Andreas Möller som återvänt efter spel i Juventus.
Den största spelaren i Dortmund vid den här tiden var Matthias Sammer som blev vald till Europas bäste 1996. Dortmund kunde inte leva upp till förväntningarna efter 1997 även om man deltog i Champions League och var med i toppen av Bundesliga. De nya spelarköpen visade sig inte hålla och tränarbytena skedde ofta efter 1997. 2000 var Dortmund länge farligt nära att åka ur och Udo Lattek hoppade in som tränare innan Matthias Sammer tog över. Sammer skulle komma att vända trenden.
Ekonomiska problem
Dortmund blev tyska mästare 2002 och hade en rad stjärnspelare i truppen som tjeckiska duon Jan Koller och Tomas Rosicky, brassarna Dedé och Evanilson och tyska spelare som Sebastian Kehl, Lars Ricken och Christoph Metzelder. Dortmund är trots sina problem, framförallt ekonomiska, en oerhört populär klubb med ett fullsatt Westfalenstadion på varje hemmamatch och en stark förankring i hemstaden. De stora ekonomiska problemen, som bl.a. är en baksmälla efter stora utgifter under 1990-talet senare hälft, ledde till att Gerd Niebaum lämnade presidentposten liksom managern Michael Meier. 2006 sålde man av namnet Westfalenstadion till försäkringsjätten Signal Iduna.
De minskade ekonomiska ramarna har gjort att man inte räknar med stora satsningar de kommande åren. Men för Dortmund har senare år också varit en besvikelse sportsligt där resultaten sviktat. 2006-2007 har det gått riktigt dåligt och man kämpar för att hålla sig kvar. Tränaren Bert van Marwjik sparkades mitt i säsongen. Hans efterträdare Röber stannade bara några veckor och ersattes av Thomas Doll. Profilen och tidigare lagkaptenen Christoph Metzelder lämnade klubben. Florian Kringe och Lars Ricken blev dessutom degraderade till amatörlaget. Dortmund agerade och värvade Mainz 05:s tränare Jürgen Klopp.
Südtribüne
De allra mest fanatiska fansen hittar man på Südtribüne som tillhör Europas största klackar. Klubben är dessutom medlem i G-14 även om man varit långt i från Europas toppskikt under senare år.
|
Fakta
Ballspielverein Borussia 09 e. V. Dortmund
Grundad: 19 december 1909
Klubbfärger: gult och svart
Dräktfärger: gul tröja, svarta byxor, gula strumpor
Smeknamn: "BVB", "Borussia", "Schwartzgelb"
Hemmaarena: Westfalenstadion (Signal Iduna Park)
Medlemsantal: 35 500
Andra sporter: handboll, bordtennis
Hemsida: www.bvb.de
Tyska mästare (6): 1956, 1957, 1963, 1995, 1996, 2002
Tyska cupmästare (2): 1965, 1989
Tyska supercupmästare (3): 1989, 1995, 1996
Champions League/Mästarcupen (1): 1997
Cupvinnarcupmästare (1): 1966
Världscupmästare (1): 1997
Övrigt:
Tyska vicemästare (4): 1949, 1961, 1966, 1992
Tyska cupfinalister (2): 1963, 2008
Seriesegrare Oberliga West (6): 1948, 1949, 1950, 1953, 1956, 1957
Final i UEFA-cupen (2): 1993, 2002
Semifinal i Champions League/Mästarcupen (2): 1964, 1998
Kvartsfinal i Champions League/Mästarcupen (2): 1958, 1996
|
| TYSK FOTBOLL |
|
www.tyskfotboll.se
|
|
