Sensationen var ett faktum när Jürgen Sparwasser slog in matchens enda mål mot Västtyskland.
Magnus Brink
tyskfotboll@hotmail.com
DDR-fotbollen stod alltid i skuggan av diton i väst, den hade svårt att lyckas, bl.a. beroende på maktstyre där ledarna såg till deras egna lag fick fördelar i Oberligan (DDR:s förstaliga). Landslaget fick dessutom en svår start med förluster och till en början spelade man bara mot andra satellitstater till Sovjetunionen. Allt detta medan Västtyskland blev världsmästare och under 1960- nådde nya framgångar. DDR kvalade under 1960-talet aldrig in till VM och hade bara små framgångr genom spel i Europacupen för landslag (idag EM). Europacupen var dock en "öststatsturnering" där länder som England och Västtyskland valde att inte vara med och det var först när Uefa gav den officiell EM-status 1968 som ocksåa många av de "större" länderna började delta. Men då slutade också DDR:s relativa framgångar och man slogs ut i kvalen. Västtyskland misslyckades också de 1968 men tog revansch genom EM-triumfen 1972. Återigen kunde Förbundsrepubliken aktersegla DDR.
Men så plötsligt vaknade östtyskarna till liv och det kunde inte kommit vid ett mer passande tillfälle - VM-slutspelet i Västtyskland 1974. Det är märkligt, att DDR:s enda VM-slutspel kom att vara i det andra Tyskland, och att de varken skulle komma att lyckas varken före eller efter att kvala in till något VM- eller EM-slutspel. Man startade i en kvalgrupp med Rumänien, Finland och Albanien och kunde ta hem gruppen med en poängs marginal. När Fifa sedan hade lottning av VM-grupperna visade det sig att ett historiskt möte skulle ske när Väst- och Östtyskland hamnade i samma grupp.
Västtyskland var tyngda av favoritskapet, men var storfavoriter, hemmaplan och regerande europamästarna som de var. Dessutom världsstjärnor som målvakten Maier, lagkaptenen Beckenbauer, Paul Breitner, Berti Vogts, Wolfgang Overath och der Bomber själv Gerd Müller för att nämna några. Stommen byggde kring storlagen Bayern München och Borussia Mönchengladbach, och bayrarna hade tidigare under våren blivit europacupmästare (dagens Champions League). På motsatt planhalva ett DDR med så kallade amatörer (de hade officiellt arbeten och spelade som amatörer, men frågan kring huruvida det verkligen var så står öppen). Man hade bra spelare som målvakten Jürgen Croy, lagkaptenen och mittbacken Bernd Bransch, Peter Ducke på mittfältet och längst fram storskytten Joachim Streich (Ducke och Streich skulle komma att missa matchen). Men inte skulle väl DDR kunna göra så mycket mot Beckenbauers mannar? Men DDR var av en annan åsikt, och hade också visat framfötterna under den föregående säsongen genom att FC Magdeburg tog hem Cupvinnarcupen efter finalseger mot Milan.
Under stort mediauppbåd och storpublik i Hamburg möttes lagen och Franz Beckenbauer och Bernd Bransch hälsade och bytte vimplar medan fotografer förevigade för historieböckerna. Efter det kunde matchen börja och man förväntade sig att de välbetalda proffsen i de vita dressarna skulle börja dra igång lagmaskinen på allvar. Men DDR stod emot och Gerd Müller gavs inga utrymmen i straffområdet. Men DDR hade ett avbräck i att Streich inte kunde vara med och sysselsätta västtyskarnas försvar. Allt eftersom matchen gick började västtyskarna att misströsta medan östtyskarna fick mer tändvätska.
|
Helmut Schön tar ut speldirigenten Overath och sätter in Netzer för att försöka ge matchen en injektion för västtyskarnas del. Strax innan har Schwarzenbeck gått av i förmån för Höttges. Men det hjälper inte med Netzer för i den 77:e matchminuten går östtyskarna till attack och skickar snabbt bollen till anfallaren Jürgen Sparwasser som kan utnyttja kalabaliken i den västtyska försvarslinjen och iskallt göra 1 - 0 för DDR. Västtyskarna har drygt en kvart på sig att utjämna men har inte förmågan att komma tillbaka och DDR vinner sensationellt med 1 - 0.
Resultatet är en sensation och en enorm prestigevinst för "den fattige kusinen..." DDR som verkligen var "underdogs" inför matchen men som kom att stå som segrare efter 90 minuter. DDR blir genom vinsten obesegrad gruppetta och går vidare till en nya slutspelsgrupp där man möter de regerande världsmästare Brasilien, Cryuffs Holland och Argentina. I den hårda konkurrensen kan inte DDR hävda sig men slutar på en hedrade sjätteplats efter att spelat 1 - 1 mot Argentina, de övriga matcherna slutade med förlust.
Västtyskarna gick ut från stadion med en rad frågetecken. Hur kunde man förlora mot DDR? Varför fick man inte lagmaskinen att fungera under gruppspelet? (Man hade inte imponerat spelmässigt i vinstmatcherna mot Chile och Australien) Franz Beckenbauer har senare berättat att man efter matchen hade ett stort snack mellan spelarna om vad man skulle göra - det var en väckarklocka för dem. I det andra gruppspelet fick man en enklare grupp än DDR och kunde med tre arbetsvinster gå till final. Man tog hem VM-guldet - men DDR kunde kalla sig landslaget som slagit världsmästarna.
Mötet förblev det enda länderna emellan och i DDR tryckte man snabbt upp speciella vimplat som förkunnande vinsten. Man kom aldrig att spela vänskapslandskamper mellan länderna och sedan 1990 är ju Tyskland återförenat som Förbundsrepubliken. Men det var tänkt att länderna skulle mötas ytterligare två gånger, inklusive ett allra första möte i DDR. Anledningen var att de lottats i samma EM-kvalgrupp till EM 1992. Men som bekant förändrades allt i och med murens fall 1989.
22 juni 1974 i Hamburg, Volksparkstadion
Västtyskland - DDR 0 - 1 (0 - 0)
0 - 1 Jürgen Sparwasser (77)
Västtyskland (BRD)
Sepp Maier,
Berti Vogts,
Franz Beckenbauer (K),
Hans-Georg Schwarzenbeck (69. Horst-Dieter Höttges),
Paul Breitner,
Uli Hoeness,
Bernd Cullmann,
Wolfgang Overath (70. Günter Netzer),
Jürgen Grabowski,
Gerd Müller,
Heinz Flohe
DDR
Jürgen Croy,
Gerd Kische,
Bernd Bransch (K),
Konrad Weise,
Siegmar Wätzlich,
Harald Irmscher (65. Erich Hamann),
Reinhard Lauck,
Hans-Jürgen Kreische,
Lothar Kurbjuweit,
Jürgen Sparwasser,
Martin Hoffmann
|