Fotbollen i Östtyskland nådde som högst under 1970-talet med VM-slutspel och OS-guld.
Magnus Brink
tyskfotboll@hotmail.com
Efter andra världskriget delades Tyskland upp i förbundsrepubliken och DDR. I Västtyskland hade man kvar Deutscher Fussball-Bund medan man i DDR fick starta upp en ny organisation. DDR gick med i FIFA 1952 och man spelade från och med 1952 officiella landskamper. Detta under protester från DFB:s sida. DDR:s fotbollförbund fick namnet Deutscher Fußball-Verband (DFV) och bildades slutligen 1958.
DDR-landslagets historia började dåligt - man förlorade mot Polen med 0 - 3. Förlustsviten höll i sig och det var först i det sjunde försöket, tre år senare, som DDR vann sin första landskamp. Den historiska platsen var Bukarest där DDR vann med 3 - 2 mot Rumänien. Mönstret är tydligt: Under de första åren matchades DDR-landslaget enbart mot sina socialistiska bröder, d.v.s de andra satellitstaterna i Östeuropa. I kontrast till detta vann Västtyskland sitt första VM-guld sommaren 1954.
Överhuvudtaget var landslaget, precis som DDR i övrigt, under starkt inflytande av regimen som inte var särskilt positivt inställd. Man ansåg att det var något negativt och valde t.ex. att inte kalla det Nationalmannschaft utan valde att kalla landslaget DDR-Auswahl. Nationalmannschaft ansågs för nationalistiskt. En annan intressant fråga var vilka färger man skulle använda på matchställen. Det var inte aktuellt att använda samma färger som Västtyskland och inte heller svart-rött-guld passade för ändamålet. Istället kom DDR att ha en blå tröja och vita shorts.
Varför föll valet på blått, om inte annat en kunglig färg och utan tradition i Tyskland? Ett svar är att det handlade om att Freie Deutsche Jugend, den regimstyrda ungdomsorganisationen, hade blåa skjortor. De skulle därmed gett regimen idén om att även göra det blåa till sportens färg, blått användes av alla DDR-landslag. DDR-landslaget spelade även i vit tröja och blåa byxor och alltid med statsvapnet och ovanför texten "DDR".
Konflikten med DFB är också tydlig där förbunden inte kunde enas om gemensamma OS-lag. Tysk fotbolls splittring blev tydligast när det i en tidig ungdomsturnering finns 3(!) tyska lag: BRD, DDR och Saarland som ännu var ett eget förbund (1956 blir Saarland en del av Tyskland).
Östtyskarnas kräftgång fortsatte med byten av förbundskaptener under de första åren. När DDR skulle kvala in till VM-slutspelet 1962 fick de andra problem, på grund av visumsproblem kunde man inte spela borta mot Nederländerna. Men DDR-fotbollen blev bättre och bättre och man vann t.ex. över Sverige med 4 - 1 hemma på Zentralstadion i Leipzig 1966 (Ove Kindvall gjorde Sveriges enda mål). Returen i Helsingborg ett år senare slutade också den med östtysk seger, 1 - 0. Landskamper mot andra i östblocket men allt eftersom började man allt oftare möta landslag från väst. DDR gjorde även för den tiden ovanliga landslagsresor till Afrika och Asien där man mötte Ghana, Indonesien, Sri Lanka och Burma.
1974 spelade DDR sitt första - och enda - VM-slutspel i Västtyskland. Östtyskarna kvalade in som gruppetta, före Rumänien. Det var också under VM-slutspelet som DDR nådde sin största framgåg i en enskild match. Östtyskarna vann oväntat med 1 - 0 mot Västtyskland efter att Jürgen Sparwasser skickat in bollen.
Jürgen Sparwasser: "Det var den 76:e matchminuten och vi kontrade och jag fick bollen vid näsan och ner på marken, ganska fri sköt jag bollen över Maier. Jag märkte att det västtyska laget blev mer sammasvetsad efter förlusten." Sparwasser fick också ett bevis på detta efter Västtyskland finalseger över Nederländerna. Från förbundsrepubliken kom efter finalen telegrammet "Spari, ganz Deutschland dankt dir!" - "Spari, hela Tyskland tackar dig!"
Det blev stora rubriker eftersom Västtyskland med Beckenbauer som lagkapten enkelt skullle vinna, men DDR vann och kom vidare som gruppetta. DDR fick sedan se sig besegrade av storlagen Nederländerna och Brasilien under det andra gruppspelet men spelade 1 - 1 mot Argentina. 1978 var DDR nära att återigen spela ett VM-slutspel men fick släppa förbi Österrike med ett poäng. 1974 kom att bli det enda året som DDR spelade i ett VM-slutspel. 1986 var man nära att kvalificera sig på nytt men föll på mållinjen mot Frankrike och Bulgarien.
Huvudartikel: DDR:s framgångar i OS
DDR var liksom andra östeuropeiska länder framgångsrikt i OS och DDR vann OS-guld i Montreal 1976 och tog silver fyra år senare i Moskva, redan 1972 delade man tillsammans med Sovjetunionen tredjeplatsen. DDR:s och andra östeuropeiska länders framgångar ligger mycket i IOK:s tidigare krav på att deltagarna skulle vara amatörer.
|
De östeuropeiska länderna kunde säga att fotbollsspelarna i deras länder var amatörer trots att de avlönades av staten. DDR:s fina meriter i OS kunde inte återupprepas 1984 i Los Angeles eftersom DDR följde Sovjetunionen och bojkottade OS.
DDR var alltid lillebror i fotbollen men på ungdomssidan var man betydligt konkurrenskraftigare med Västtyskland. Anledningen var den stora ungdomsidrott som bedrevs i DDR och i hela östblocket över alla idrottsgrenar. Ungdomar handplockades till fotbollsakademier och man bedrev en målinriktad träning som gav internationella framgångar på juniorsidan - men inte på seniorsidan. DDR hade varit med i de första FIFA-turneringarna på 50-talet men det var under 1970-talet som man började plocka medaljer.
1974 tog U23-landslaget EM-silver vilket följdes upp av U21 med nya silver 1978 och 1980. 1986 vann DDR U18-EM med en viss Matthias Sammer som lagets stjärna. 1988 blev DDR:s U16-landslag EM-trea efter straffar mot Västtyskland! Man hade alltså en rad framgångar (det hade även Västtyskland) under flera år men dessa kunde man aldrig omsätta i A-landslaget. Detta har istället skett efter återföreningen där spelare fostrade i DDR:s fotbollsskola blivit nyckelspelare i landslaget (Ballack, Schneider, Linke).
I och med murens fall 1989 spelade DDR-landslaget sin sista landskamp den 12 september 1990 mot Belgien och vann med 2 - 0, båda målen av en ung Matthias Sammer. Landskampen saknade flera spelare som valde att stå över, bland dem Rainer Ernst, Thomas Doll och Ulf Kirsten. Den tredje oktober samma år skedde den officiella återföreningen och DDR gick upp i Förbundsrepubliken - snart blev också tysk fotboll återförenad.
Hur tysk fotboll återförenades rent praktiskt var att DFV, det östtyska förbundet försvann. Att det gick till på det här sättet var naturligt. DFB var det tyska förbundet som skapades 1900 och som gällt sedan dess, förutom då i DDR 1949-1990.
DFV fick i praktiken en ersättare i det nordösttyska fotbollsförbandet, som är medlem i det tyska fotbollförbundet (tillsammans med de övriga förbanden). Den förste presidenten för det nordösttyska förbundet var den gamle DFV-presidenten, Hans-Georg Moldenhauer. Sammanslagningen skedde vid en ceremoni i Leipzig (under det tyska förbundets stämma) då förbundens presidenter skakade hand över en speciallackerad Trabant.
Den första landskampen som ett förenat Tyskland skedde mot Schweiz 1991. I ett lag späckat av f.d. västtyska landslagsstjärnor tog Matthias Sammer och Andreas Thom plats. Det är sedan en rad spelare som är uppväxta och fotbollsfostrande i DDR som sedan blivit tyska landslagsspelare:
Zentralstadion - Tysklands största arena och DDR:s hemmaplan
Zentralstadion var en gång en typisk östarena - gigantisk och grå med socialistiska fester - idag en toppmodern arena redo för VM 2006. Läs om byggandet och förvandlingen.
DDR-spelare
Läs mer om Östtysklands bästa spelare.
Fussball-Land DDR - Anstoss, Abpfiff, Aus
Frank Willmann, Eulenspiegel Verlag
|
Matchställ: blå tröja, vita shorts, blåa strumpor
Reservställ: vit tröja, blå shorts, vita strumpor
|
Flest landskamper: Joachim Streich, 98
läs mer |
Flest landslagsmål: Joachim Streich, 55
läs mer |
| Förbund: Deutscher Fussball-Verband (DFV) |
| FIFA-medlem: 1951-1990 |
| UEFA-medlem: 1954-1990 |
VM-turneringar: 1 (1974)
läs mer |
EM-turneringar (slutspel): 0
läs mer |
Antal spelade landskamper: 283 (133 segrar, 66 oavgjorda, 84 förluster)
10 av DDR:s A-landskamper har tagits bort 1999 efter beslut av Fifa som istället klassat dem som OS-matcher.
|
| |
