Finalförlust mot Tjeckoslovakien efter 3 - 5 i straffläggningen...
Magnus Brink
tyskfotboll@hotmail.com
Världsmästarna från 1974 så ut som de brukade, Maier i mål, Vogts och Schwarzenbeck i försvaret samt givetvis Beckenbauer. Därefter spelare som Bonhof, Wimmer och Uli Hoeness. Men visst hade det ändrats i den västtyska nationalelvan.
De mest kända var storstjärnorna Wolfgang Overath, Gerd Müller och Paul Breitner som valt bort landslagsspel. Nye storbacken Stielikes flytt till Real Madrid 1975 gjorde att han inte fick någon plats i EM-laget.
EM-kvalet
Laget kvalificerade sig till EM-kvartsfinal mot Spanien, efter gruppspel mot Grekland, Bulgarien och Malta. I kvalspelet blev Jupp Heynckes skyttekung men han kom inte med till slutspelet. I gruppspelet vann man tre matcher och spelade lika många oavgjorda - det var således inte en spikrak väg för de regerande världsmästarna.
Mot Spanien där det var hemma och bortamatch som gällde spelade man 1-1 i Madrid. Hertha Berlins playmaker Erich Beer gjorde målet. Hemma i München vann Västtyskland sedan med 2-0.
Fantastisk vändning mot Jugoslavien
Efter det var det dags för det egentliga slutspelet i Jugoslavien som liksom 1972 innefattade fyra deltagare (mot dagens 16!). Västtyskland fick möta hemmanationen i semifinalen och det blev en rafflande match! Jugoslavien ledde med 2 - 0 efter första halvlek och hade den ledningen fram till minut 65 då Västtyskland genom Heinz Flohe reducerade.
Nästa drag frå västtyskarna var när Herbert Wimmer byttes ut mot Dieter Müller - det stod fortfarande 1-2. Efter Müllers första minut hade han kvitterat till 2-2 med 10 minuter kvar av matchen!
Under förlängningen slog Müller till två gånger till och blev stor matchhjälte efter den osannolika vändningen. Överraskningslaget Tjeckoslovakien blev finalmotståndare efter att även de besegrat sina motståndare i förlängningen, 3-1 blev det mot mäktiga Nederländerna, som fortfarande hade storstjärnan Cruyff i laget.
Finalen
I finalen, liksom i semifinalen, "lät" tyskarna sina motståndare ha en tvåmålsledning, men den här gången bara en kort stund. Tre minuter efter 2 - 0 gjorde nye skyttekungen Dieter Müller 1 - 2, men skulle man även kunna kvittera? Ja, faktiskt, men det dröjde till den 90:e minuten innan Bernd Hölzenbein nätade. Tyvärr kunde inte tyskarna avgöra under förlängningen utan att det blev straffläggning. Detta hade man kommit överens om redan på förhand, 1976 var det ännu inte helt bestämt om det var omspel eller straffläggning som gällde.
|
Tjeckoslovakerna sköt bäst och kunde vinna efter 5 - 3 av Antonin Panenka genom hans klassiska lobb över Sepp Maier. Stor syndabock blev Uli Hoeness som missade sin straff. Eftersom det redan var avgjort efter det valde Beckenbauer att inte slå sin straff - finalförlusten var tung för ett lag som vunnit de föregående EM och VM.
En klassisk bild visar en Beckenbauer som nedslagen dricker det som var tänkt som segerchampagne. Detta var också sista turneringen med Beckenbauer som lagets ankare och spelfördelare. 1977 slutade hans landslagskarriär. EM-finalen såg också slutet på Herbert Wimmers landslagskarriär.
20 juni 1976, Belgrad
Västtyskland - Tjeckoslovakien 2 - 2 (1 - 2), 3 - 5 efter straffar
0 - 1 Svehlik (8)
0 - 2 Dobias (25)
1 - 2 Dieter Müller (28)
2 - 2 Bernd Hölzenbein (90)
Västtyskland
Sepp Maier,
Berti Vogts,
Franz Beckenbauer (K),
Hans-Georg Schwarzenbeck,
Bernd Dietz,
Herbert Wimmer (46. Heinz Flohe),
Rainer Bonhof, Erich Beer (79. Hans Bongartz),
Uli Hoeness,
Dieter Müller,
Bernd Hölzenbein Förbundskapten: Helmut Schön
Turneringssystemet
Spelsystemet gick liksom de tre tidigare turneringarna (1960-1972) till genom kval till kvartsfinalspel. Västtyskland hade inte deltagit i 1960 och 1964 års kval, men man var med i 1968 års kval, men man missade kvartsfinalspelet. Kvartsfinalerna spelade genom hemma- och borta-matcher för varje land. Efter kvartsfinalerna väntade fyrnationsslutspel med semifinaler och final. Man valde ett av de fyra länder som hade kvalificerat sig till slutspelet som värdland.
|
