 |
Österrikes fotbollshistoria |
MAGNUS BRINK tyskfotboll@hotmail.com
Varför intressera för sig det österrikiska fotbollslandslaget? Ja, frågan är relevant och jag ställer den till mig själv lika mycket som andra ställer den till mig. Från början har det sin grund i det arbete jag genom åren lagt ner på en hemsida om det tyska fotbollslandslaget och fotbollen i Tyskland.
Tysklands och Österrikes historia går samman även inom fotbollen och därmed kom funderingar men framförallt ett intresse kring att veta mer om Austria. Det visar sig att Österrike har en för många okänd men fascinerade fotbollshistoria med arvet från fornstora dagars Wunderteam i en nutid där man inte når de stora mästerskapen och vad man gör för att göra comeback på fotbollens stora scener.
Österrike är mest känt inom idrott för att vara ledande inom den alpina sporten med ett antal världsnamn som Marlies Schild, Franz Klammer och Hermann Maier för att nämna några. För sin fotboll är Österrike mindre känt trots att laget varit med i VM sju gånger och haft flera internationella framgångar och stora spelare. Österrike hamnar i skuggan av Tyskland. Hans Backe viftade bort Österrike med orden "inom fotbollen är man som i övrigt en sämre variant av Tyskland"(!). Man kan konstatera att Österrike i mångt och mycket påminner om Sverige och så även i fotboll. Länderna har små ligor och landslagen har sällan få stora internationella profiler utan bygger upp lagen mycket i formerandet av starka lagmaskiner.
När fotbollen kom till Österrike och huvudstaden Wien under slutet av 1800-talet var Österrike fortfarande en del av Österrike-Ungerns dubbelmonarki. Det var som i många andra länder engelsmän som introducerade fotbollen som snabbt blev den stora folksporten. Den drivande personen under den österrikiska fotbollens tidiga år var engelsmannen Nicholson.
1898 var Nicholson med och arrangerade en match mellan engelsmän i Wien och spelare från Wien. De som ursprungligen kom från Wien spelade i vita tröjor och svarta byxor och detta kom senare att bli Österrikes landslagsställ. De engelska influenserna gör sig fortfarande påminda i klubbnamn som Vienna Cricket and Football-Club och First Vienna FC 1894, Vienna är dessutom Österrikes äldsta fotbollsklubb.
Österrike tillhör de verkliga pionjärerna inom landslagsfotbollen och det var en intern uppgörelse mellan Österrike och Ungern 12 oktober 1902 som var den officiella första landskampen mellan icke-brittiska landslag. Då kallades matchen för en stadskamp mellan Wien och Budapest och Österrikes lag bestod av spelare från den österrikiska landshalva som gick under namnet Cisleithanien fram till 1918, i laget återfanns bland annat flera tjecker.
I det multikulturella Österrike-Ungern fanns det flera olika nationaliteter i landslaget under denna tid. Det Österrike vi idag känner med dess gränser skapades först sedan Österrike-Ungern splittrats som en följd av första världskrigets utgång 1918. Österrike vann matchen med 5?0 med tre mål Jan Studnicka. Landskampsutbytet med Ungern fortsatte med två årliga mötena i respektive huvudstad och grundlade rivaliteten mellan landslagen. 1904 följde så grundandet av Österrikes fotbollsförbund (ÖFB) som 1905 blev medlem i FIFA.
1912 deltog Österrike vid OS i Stockholm som spelades i cupform. Österrike inledde med en storseger mot Tyskland med 5-1 men förlorade sedan kvartsfinalen mot Nederländerna. I tröstturneringen som arrangerades tog man sig till final via segrar mot Italien och återigen Tyskland. I finalen förlorade man dock klart mot landsbröderna Ungern med klara 0-3. Under kriget fortsatte fotbollen även om landskampsutbytet inskränktes till de allierade.
När så Österrike-Ungern splittrades 1918 skapades nya nationalstater och därmed nya landslag: Österrike, Tjeckoslovakien och Ungern blev alla kända för sitt tekniska och vägvinnande spel: Ungern och Tjeckoslovakien förlorade var sin VM-final mot Italien under 1930-talet. Den fallna Donaumonarkin kom alltså att få tre framgångsrika landslag som alla praktiserade en fotboll ur samma skola.
I Österrike fortsatte fotbollen att utvecklas efter kriget trots att landet hamnade i en ekonomisk och politisk kris: det nya Österrike letade efter en ny identitet och nya förutsättningar efter århundraden som ekonomisk och politisk stormakt med Wien som centrum. Samtidigt fortsatte Wien att vara ett kulturellt centrum som än idag är berömt för sina vetenskapsmän och intellektuella som samlades på stadens caféer. Fotbollens starka position stärktes och 1924 infördes proffsfotboll efter engelsk modell i Österrike som därmed var det första landet på kontinenten att ha proffs.
Wien kom att ha en av Europas största fotbollskulturer och från första början dominerades fotbollen helt av Wien och dess föreningar. Wiener Schule blev namnet på en teknisk och offensiv lagd spelstil som under Matthias Sindelar blev känt som Scheiberlspiel. På landslagsnivå kunde det nya österrikiska laget nå europatoppen under 1920-talet men storhetstiden skulle infinna sig under 1930-talet. Österrikes tekniska och framgångsrika kombinationsspel blev känt över hela Europa som "Wunderteam". Det var efter segern över Tyskland i Berlin som begreppet Wunderteam först dök upp vilket snabbt spreds till internationell press (Le Wunderteam, The Wonderteam). Den stora stjärnan var teknikern Matthias Sindelar.
En milstolpe var segern mot Skottland med 5-0, det var första gången någonsin som skottarna förlorade utanför de brittiska öarna. En rad vinster kom och för österrikarna var inte minst storsegrarna mot Tyskland i Berlin (6-0) och Wien (5-0) prestigefyllda. En annan stor prestigeseger var 8-2 mot ärkerivalen Ungern som även de tillhörde världstoppen. Till och med en förlust hyllades under Wunderteams glansdagar.
När Österrike åkte till London för att möta England hade en rad landslag försökt slå fotbollens moderland men åkt på storstryk. Österrike förlorade också men stod för en storslagen insats när man förlorade med 3-4 och hyllades i pressen. Strikt sett handlar Wunderteam om det landslag som dominerade Europas fotboll 1931-1933 och som fick sitt slut när Tjeckoslovakien vann med 2-1 men framgångarna fortsatte fram till 1938.
Den stora ledaren under mellankrigstiden var Hugo Meisl som var ansvarig för landslaget (Verbandskapitän) under 20 års tid. Meisl tillhörde de verkliga pionjärerna inom den österrikiska fotbollen och han var aktiv som spelare, domare, tränare och funktionär. Meisl var bl.a. initiativtagare till professionaliseringen av fotbollen i Österrike och var med och grundande Mitropacupen.
I ÖFB satt Meisl som generalsekreterare och var Österrikes representant i FIFA. En annan viktig tränare och influens var engelsmannen Jimmy Hogan som tillsammans med Meisl skapade Wunderteam och utvecklade fotbollen i Europa. Hogan var också förbundskapten för det amatörlandslag som tog OS-silver i Berlin 1936 och Hogan hade redan 12 år tidigare lett Schweiz till OS-silver.
1934 deltog Österrike i VM för första gången när turneringen gick i Italien. I den första omgången slog man ut Frankrike med 3-2 efter förlängning. I kvartsfinalen slog man sedan ut rivalen Ungern men i semifinalen blev man utslaget av hemmanationen Italien. Österrikarna kände sig förfördelade av den svenske domaren Eklind som man ansåg döma till hemmalagets favör. I bronsmatchen förlorade man sedan mot Tyskland som överraskande i turneringen. För Österrike var fjärdeplatsen en besvikelse då man tillhört Europatoppen under de föregående åren.
I en föregångare till våra dagars EM var Österrike tillsammans med Italien dominerade med Österrike som europacupmästare 1932. 1936 tog Österrike OS-silver vid spelen i Berlin. Efter en inledande seger mot Egypten såg man ut att åka ut mot Peru som vann med 4-2. Men matchen ogiltigförklarades och skulle spelas om. Då dök inte Peru upp och Österrike gick vidare på walkover. Värt att notera var att Sindelar och andra stjärnor inte var med då detta skulle brutit mot dåtidens stränga amatörregler i OS. I semifinalen slog man Polen men Italien, världsmästare 1934 och 1938 vann finalen med 2-1.
Österrike hade under hela mellankrigstiden kännetecknats av politisk oro som eskalerade under 1920-talet. Under 1930-talet infördes ett totalitärt styre med inspiration från Italien och dess ledare Mussolini. Austrofascismen tog sitt grepp om Österrike. Idén var att man skulle stabilisera landet och fjärma sig från Tyskland och skapa en egen position. Samtidigt kunde man inte komma ifrån att många österrikare ville att landet skulle ansluta sig till ett stortyskt rike.
1938 kom så det tyska intåget av Österrike som nu blev en helt integrerad del i Tyska riket. Denna anslutning av Österrike har blivit känd som "Anschluss". Det nazistiska maktövertagandet kom att få stora konsekvenser för Österrike som inte minst efter andra världskriget gett utrymme för diskussioner om Österrikes roll före och under andra världskriget. Fotbollen blev även den nazifierad in sin roll som den stora folksporten: proffsfotbollen lades ner och judiska spelare och klubbar utestängdes från spel.
En landskamp som efter Anschluss blev inofficiell mellan Tyskland ("Alt-Reich") och Österrike ("Ostmark") slutade med österrikisk seger med Sindelar som en av målskyttarna. Österrike spelade i matchen i de österrikiska färgerna med röd tröja och vita byxor. I VM 1938 deltog inte Österrike då de österrikiska spelarna istället fick ta plats i det stortyska laget som den tyska förbundskaptenen Sepp Herberger förfogade över.
Många trodde att Tyskland skulle ha ett mycket slagkraftigt lag då man kunde blanda det tyska kraftfulla spelet med Österrikes tekniska - av detta blev intet. Tyskarna och österrikiska kom inte överens och laget åkte ur direkt. Den österrikiske storspelaren Matthias Sindelar hoppade av landslaget redan innan VM. "Anschluss" gjorde också att de flerfaldiga liga- och cupmästarna Rapid Wien även kan titulera sig tyska mästare (1941) och cupmästare (1938).
Efter andra världskriget återstartades Österrikes fotboll i ett land som fram till 1955 skulle vara under de allierades kontroll. Landslaget började dock redan 1945 åter spela landskamper, att jämföra med Tyskland som inte börjad spela internationellt förrän 1950. Comebacken skedde genom dubbelmöten med Ungern i Budapest 19-20 augusti 1945 som slutade med klara förluster (0-2 och 2-5). Den första segern kom mot Frankrike hemma i Wien 6 december då man vann med 4-1 samma år.
1948 följde deltagande i London-OS. 1953 kunde Österrike fira att man hade hela sex spelare med i FIFA:s världslag och dessutom förbundskaptenen Walter Nausch som coach. Nya stjärnor som Ocwirk, Hanappi, Happel och Zeman kom fram.
1954 gjorde Österrike sin bästa VM-turnering hittills då man tog brons i VM i Schweiz. Österrike stod tillsammans med Schweiz för tidernas målfest då man möttes i kvartsfinalen och Österrike vann med 7?5! Målexplosionen startade efter en kvart då Schweiz under sju minuter gjorde tre mål. Österrike tog sedan över helt och kunde in loppet av sju minuter vände till 4-3! Sedan följde två mål innan halvleken var slut. Matchen spelades i en otrolig hetta och fick namnet "Hitzeschlacht von Lausanne" där Österrikes målvakt tidigt drabbades av solsting men då inga byten tilläts på den här tiden var det bara att stå kvar mellan stolparna...
I semifinalen gick Österrike in som favorit men Västtyskland var det bättre laget för dagen och kunde vinna med hela 6-1 på sin väg mot det första VM-guldet. En stark seger följde sedan mot de regerande världsmästarna Uruguay i bronsmatchen med 3-1. Profiler i 1954 års VM-lag var Gerhard Hanappi, Erich Probst, Ernst Happel och Ernst Ocwirk. Skyttekungen Erich Probst gjorde sex mål under turneringen och slutade tvåa i skytteligan. Värt att nämna är också kvalet där Österrike bara hade en motståndare i Portugal som man mötte hemma och borta. Österrike imponerade och vann hemma med hela 9-1 med fem mål av Probst. Returen slutade 0-0.
Efter VM 1954 splittrades laget och detta förde med sig en försvagning av fotbollen då nyckelspelare blev proffs utomlands och därmed försvann från landslaget: Happel (Racing Paris), Probst (Wuppertal), Ocwirk (Sampdoria) var några av dem. Ett Österrike utan dessa stjärnor (Happel var dock med igen) tog sig till sitt tredje VM 1958 men hamnade i en mycket svår grupp med Sovjetunionen, England och Brasilien och gick inte vidare. Österrike fick bara oavgjort mot England i den sista matchen på Ryavallen i Borås.
Efter 1958 infann sig en långvarig kräftgång för Österrikes landslag. Man hade mindre framgångar i EM-föregångaren Europacupen för landslag 1960 och 1964 men till VM räckte man inte till. På grund av finansiella problem deltog man inte i kvalet till VM i Chile 1962. Förbundskaptenerna byttes ofta ut efter Karl Deckers avgång 1964 innan Leo Stastny tog över 1968. Att fotbollen och landslaget fortfarande var mycket populär i Österrike visade sig 1960 då 90 726 kom för att se Österrike möta Spanien. 1960-talets stora anfallare i landslaget var Erich Hof.
Till VM 1970 misslyckade man att ta sig efter förluster mot ettan Västtyskland hamnade Österrike på tredjeplats i gruppen. Under 1970-talet blev landslaget bättre och var bara ett omspel från VM. I en klassisk snömatch i Gelsenkirchen förlorade ett enligt många bättre Österrike med 1-2 mot Sverige. Men till VM i Argentina kunde ingen stoppa Österrike som gjorde flera starka insatser: oavgjort mot DDR hemma och borta lade grunden för avancemanget i en jämn kvalgrupp. Tidernas största seger för landslaget kom i VM-kvalet då man körde över Malta med 9-0. Avancemanget säkrades sedan Herbert Prohaska gjort matchens enda mål mot Turkiet i Izmir.
Österrikes VM-comeback skedde i Buenos Aires där man mötte Spanien. Österrike vann VM-comebacken med 2-1 och vann den påföljande matchen mot Sverige. Trots förlust mot Brasilien i gruppfinalen blev Österrike överraskande gruppetta. Laget hade en rad profiler: målvakten Koncilia, mittbackslåset Robert Sara-Bruno Pezzey, mittfältseleganten Prohaska och klassanfallaren Hans Krankl.
Österrike kunde inte utmana i finalomgången med motståndare som Nederländerna och Italien. Nederländerna under österrikaren Ernst Happel tog en storseger med 5-1 i den första matchen och sedan vann Italien den andra matchen med matchens enda mål av Paolo Rossi. Men detta har kommit att försvinna i Österrikes fotbollshistoria för det är segern alla kommer ihåg - Cordoba!
Österrike hade efter förlusterna inget att spela för längre men i den sista gruppspelsmatchen väntade den stora rivalen jämte Ungern - Tyskland. Västtyskland hade haft en medioker turnering som regerande världsmästare där man inte fått till spelet och där resultaten inte heller gått vägen. Man saknade flera stora profiler som Beckenbauer, Breitner och Stielike men gick in i matchen som favoriter.
|
Österrike hade inte vunnit mot Tyskland på 47 år. Sensationen skulle bli ett faktum när storstjärnan Krankl gjorde ett sent 3-2 mål till Österrike. Lagkaptenen Berti Vogts, som oturligt gjorde ett självmål, beslöt att avsluta sin landslagskarriär. Likaså gjorde förbundskaptenen Helmut Schön och flera andra i det tyska laget. Idag finns det hemsidor som påminner om Österrikes sensationseger och referatet från matchen är österrikisk idrottshistoria:
"Da kommt Krankl (...) in den Strafraum ? Schuss ... Tooor, Tooor, Tooor, Tooor, Tooor, Tooor! I wer' narrisch. Krankl schießt ein ? 3:2 für Österreich! Meine Damen und Herren, wir fallen uns um den Hals; der Kollege Rippel, der Diplom-Ingenieur Posch ? wir busseln uns ab. 3:2 für Österreich durch ein großartiges Tor unseres Krankl. Er hat olles überspielt, meine Damen und Herren. Und warten S' noch ein bisserl, warten S' no a bisserl; dann können wir uns vielleicht ein Vierterl genehmigen. (...) Jetzt hammas gschlagn!"
Matchen har i Österrike kommit att gå till historien som "Wunder von Córdoba" (Undret i Cordoba) medan man i Tyskland talar om "Schmach von Córdoba" (Debaklet i Cordoba).
Fyra år senare kunde Österrike återigen kvalificera för VM. I kvalgruppen förlorade man mot suveränen Västtyskland som vann alla sina kvalmatcher men gick vidare som grupptvåa. Väl i VM hamnade man återigen i en samma grupp som rivalen Västtyskland tillsammans med Chile och Algeriet. Österrike gjorde återigen bra ifrån sig via två inledande segrar mot Chile och Algeriet. Tyskland och Österrike låg sedan bakom ett av VM:s största skandaler då lagen möttes i Gijon.
Västtyskland och Österrike kunde spela på resultatet 1-0 till Västtyskland vilket skulle innebära att båda lagen gick vidare på bekostnad av Algeriet som i inledningsmatchen stått för en sensationsseger mot tyskarna. Horst Hrubesch gjorde 1-0 redan i den tionde matchminuten och sedan hände inte mycket mer: sidledspass, obefintligt spring och buande publik blev sinnebilden för österrikisk och tysk fotboll. Matchen förde med sig att Fifa införde regeln om att alla avslutande gruppspelsmatcher måste spelas samtidigt så att lagen inte ska kunna spela på resultatet.
Efter VM 1982 dippade Österrike återigen och kunde inte ta sig till en större turnering förrän 1989 då man tog sig till VM i Italien. Nu hade man en ung mittfältare i Andreas Herzog som redan som 20-åring gjort debut i landslaget och skyttekungen Toni Polster hade bara blivit bättre och bättre. Man imponerade i uppladdningen med bl.a. seger mot europamästarna Nederländerna. Laget spelade jämnt med två uddamålsförluster i de två inledande matcherna gjorde att man inte gick vidare.
Dåtidens turnering med 24 lag gjorde att man efter vinsten mot USA hade chansen att gå vidare till åttondelsfinal men Österrike missade precis. Direkt efter VM började EM-kvalet och där stod Österrike för sin kanske svagaste insats någonsin när man förlorade mot Färöarna i Landskrona. Färöarnas 1-0-seger tillhör de största sensationerna och största misslyckaden i Österrikes fotbollshistoria. Laget verkar inte ha hämtat sig efter denna förlust för under de kommande åren gjorde man en rad svaga resultat och missade EM och VM. Tränarlegenden Ernst Happel tog över som tränare men avled i cancer efter elva månader på posten 1992.
1993 tog den gamla storspelaren Herbert Prohaska över som förbundskapten och han lyckades skapa ett starkt lag kring storstjärnorna Polster och Herzog till VM-kvalet till Frankrike 1998. Österrike vann åtta av tio matcher och gick vidare som gruppetta. Höjdpunkterna i kvalet var de två segrarna mot VM-trean från 1994. Österrike kunde vinna mot Sverige efter mål av Andreas Herzog i båda matcherna.
I VM-slutspelet kunde Österrike inte gå vidare efter att bara fått ihop två poäng. Dock fick laget uppmärksamhet för sin nästan osannolika förmåga att kvittera på övertid: i de två inledande matcherna kvitterade man båda gångerna till 1-1 i 90:e spelminuten mot Kamerun och Chile. I sista matchen mötte man Italien och förlorade med 1-2 och därmed var VM över för österrikisk del.
1999 följde Österrikes största förlust i modern tid då Spanien körde över Österrike med hela 9-0. Herbert Prohaska avgick efter matchen och efterträddes av Otto Baric. Det österrikiska landslaget var återigen inne i en djup svacka och Baric kunde inte vände trenden och avgick 2001 och tog istället över Kroatien som han ledde till EM-slutspel 2004. Då hade Baric lett Österrike genom en svag kvalgrupp och tagit andraplatsen bakom Spanien och därmed en plats i play-offomgången.
Den mest uppmärksammade matchen blev kvalmatchen mot Israel på bortaplan då flera österrikiska spelare på grund av terrorhot valde att inte åka med vilket ledde till en debatt i Österrike. Österrike klarade 1-1 genom ett kvitteringsmål på övertid av Andi Herzog. I play-off var dock Österrike chanslösa mot den blivande VM-trean Turkiet som vann med 1-0 i Wien och 5-0 hemma.
Efterträdare blev den gamla storspelaren Hans Krankl men inte heller han kunde göra större framsteg med landslaget som saknade riktiga profiler förutom veteranen Herzog. Krankl misslyckades att ta Österrike till EM 2004 och VM 2006 och avgick i september 2005. Österrike har sedan FIFA införde sin världsranking 1993 stadigt tappat position från att vara i spannet 20-30 till dagens 60-70.
Idag utmålar man ofta Tyskland och England som två helt olika landslag men detta grundar sig snarare i motsättningar på plan än i skillnader i uppfattningar om hur fotboll ska spelas. Likheterna och den tyska fotbollens grund i det brittiska är tydlig: en betoning på kämpaanda, taktiskt spel, fysisk styrka är traditionellt bärande i båda länder.
Österrike, som i regel nedsättande ses som en variant av Tyskland, bjuder eller snarare bjöd förr därför inom fotbollen på en tydlig och intressant motsägelse mot allmänna uppfattningar, genom att tillhöra en centraleuropeisk fotbollskultur ("Donau-Fußball") tillsammans med Tjeckien och Ungern och inte den "preussisk-tyska". Man kan förstås ifrågasätta Österrikes självbild men helt klart fäster man stor vikt vid sin historia och idén om att komma tillbaka till samma spel. Idén kan sammanfattas i det spridda citatet av Matthias Sindelar:
"Weißt Fritz warum ma nicht gwonnen haben? Mia hätt'n no mehr scheiberln müssn!"
- "Vet Fritz [[Gschweidl]] varför vi inte inte vann? Vi skulle trissat (trixat) mer!"
1982 fick Österrikes fotboll ett stort imagefall efter VM-matchen mot Västtyskland där lagen spelade usel resultatfotboll och det är inte så att man under senare år fått bilden av Österrike som ett tekniskt och offensivt slagkraftigt lag.
Fotbollen är idag fortfarande mycket populär även om landslaget inte har några framgångar. Undersökningar som har gjorts visade att österrikarna följde de stora turneringarna i stor utsträckning. Undersökningar i samband med EM 2004 visade att 80 % av kvinnorna och 84 % av männen följde turneringen och antalet tittare hade stigit jämfört med EM 2000. Förbundets hemsida tillhör de mest besökta sporthemsidorna. Landslagets har också kunnat visa en uppåtgående kurva vad gäller publik på landskamperna. Efter toppåret 1998 följde med de svaga resultaten en dipp som man håller på att hämta sig ifrån.
Österrikarna spelar också fotboll i stor utsträckning med 423 000 licensierade spelare (herrar och damer) och fotboll är den mest populära sporten tillsammans med alpint. Det är 7,37 % av den totala befolkningen som spelar fotboll om än i varierande omfattning (d.v.s. hur aktiva de är varierar) och det ger Österrike en sjätteplats i en UEFA-jämförelse. Sverige ligger elva och etta är Färöarna. När det gäller herrfotboll är sifforna ännu bättre med en fjärdeplacering för Österrike i en europeisk jämförelse, enbart Slovakien, Norge och Färöarna har en större andel. Österrike har 14,93 % jämfört med ett UEFA-snitt på 5,22 %. Här måste man dock ta i beaktande att länders befolkningar varierar kraftigt.
En viktig del i det österrikiska fotbollsförbundets strategi är satsningar på ungdomsfotbollen och ungdomslandslagen. Challenge 2008 skapades med fokus på att få fram nya talanger inför EM 2008. Ett liknande koncept skapade Tysklands förbund DFB inför VM 2006 men Schweiz är det land som tycks vara den stora inspirationen med liknande förutsättningar och som sedan flera år framgångsrikt drivit talangutveckling med framgångar för ungdomslandslag och A-landslaget Challenge 2008 startade 2003 sedan man fått EM-slutspelet 2008.
Ett team, Lenkungsteam, står som huvudman för satsningen med deltagande av ÖFB, Bundesliga och Österrikes idrottsdepartement (Bundeskanzleramt Sektion Sport). Challenge 2008 gäller fotbollen som breddidrott även om målet i slutändan är att förbättra eliten. Ett första steg är att få fram nya talanger och framgångar för Österrikes ungdomslandslag. U17- och U19-landslaget har firat framgångar där U17-landslaget 2003 tog en tredjeplats i EM. Österrike har dock inga framgångar på U21-nivå som är det sista steget innan A-landslaget och som man ofta ser som en viktig del i att få ett slagkraftigt landslag. Probleme beim Übergang vom Jugendspieler zum Kampfmannschaftsspieler auftauchen.
Till kritikerna av den nuvarande spelargenerationerna hör den gamla anfallsstjärnan Toni Polster som menar att många spelare inte gjort något med sin talang och sovit bort chansen till större karriärer och därmed ett lyft för landslaget. Satsningen Wunderteam är tänkt att skapa moderna efterträdare till Österrikes storlag i forna tider och är ett samarbete mellan fotbollsförbundet och godistillverkaren Egger under varumärket Sportgummi.
2002 skedde det historiska bytet då Österrike bytte sitt matchställ på initiativ av Hans Krankl. Istället för den traditionella blev andrastället nu förstaval och förstastället fick finna sig i att vara andraställ. Anledningar till bytet var flera: Österrikes färger återfinns i andrastället och i det har man firat flera framgångar, bland annat den klassiska segern mot Västtyskland i Cordoba 1978 (man syftar knappast på matchen i Gijon 1982). Man blandas inte ihop lika lätt med Tyskland som även de har vita tröja och svarta byxor (och kanske man måste tillstå är mer kända för sin variant).
Intressant nog valde Tyskland två år senare att ha ett andraställ med röd tröja och vita byxor. Österrike bytte alltså plats på sina matchställ och torde var ett av mycket få landslag som bytt. Senare bytte man helt bort det traditionella förstavalet för en andratröja i svart tillsammans med röda byxor. Historiskt kan man också konstatera att trots likheterna fanns det en skillnad i Tysklands och Österrikes klassiska tröjor: den österrikiska gick helt i vitt medan den tyska hade en markerad svarta krage som gick ner till snörningen.
Österrike spelar nästan alltid sina matcher på klassiska Praterstadion (alias Wiener Stadion), sedan 1992 Ernst-Happel-Stadion. Österrike som land domineras av huvudstaden Wien och så även fotbollen. Nästan alla landskamper spelas i Wien och det dröjde till 1968 innan landslaget spelade utanför Wien för första gången. Idag lägger man dock ut vänskapslandskamper i Salzburg, Graz eller Linz. Under perioder lockade landslaget 80 000(!) till landskamperna i Wien men idag får 53 000 plats. Den stora arenan ligger i Prater som även är känd för en av Wiens stora symboler - pariserhjulet i nöjesparken.
Stadion har genom åren haft fyra finaler i europacupen för mästarlag (Champions League) och är i övrigt vigd åt landslaget då Wiens klubblag har egna arenor. Stadion byggdes för en arbetarolympiad och stod klar 1931. 1986 skedde en omfattande renovering och idag är Ernst-Happel-Stadion en av de arenor som har klassats som femstjärniga av UEFA. Nästa stora evenemang blir finalen i EM 2008. När man inte spelar fotboll är stadion en stor evenemangsarena med bland annat stora utomhuskonserter genom åren med Rolling Stones, Pink Floyd och Bruce Springsteen.
Stadions historia bjuder inte enbart på stora evenemang. Efter Anschluss 1938 kom stadion att bli en kasern för Wehrmacht och var interneringsläger innan deportationer till koncentraionsläger. Samtidigt fortsatte evenemang att äga rum, bland annat stora fotbollsmatcher. Nazisterna förlade också ett planeringskontor (Planungsbüro) tilll Praterstadion vilket de allierade blev uppmärksamma på med bombningar som följd. Idag finns en minnesskylt över de som internerades i Praterstadion.
Österrike har genom åren fått fram flera storspelare. De första österrikiska stjärnorna kom fram under Wunderteam-tiden: Matthias Sindelar, Karl Sesta och målvakten Rudi Hiden var de största stjärnorna. 1950-talet bjöd på en ny våg stora namn som Zeman, Ocwirk, Happel och Hanappi som var med och tog VM-brons 1954. 1978 överraskade spelare som Krankl, Prohaska och Pezzey när Österrike blev gruppetta och senare slog Västtyskland med 3-2. De senaste 20 har de två största namnen varit Toni Polster och Andreas Herzog.
Andreas Herzog
Hans Krankl
Helmut Köglberger
Bruno Pezzey
Ernst Ocwirk
Gerhard Hanappi
Walter Zeman
Herbert Prohaska
Ernst Happel
Matthias Sindelar
Toni Polster
|
Innehåll
1. Fotbollen når Donaumonarkin
2. Österrike pionjär inom landslagsfotbollen
3. Wunderteam och Wiener Schule
4. Meisl låg bakom Wunderteam
5. VM-premiär 1934
6. Anschluss och fotbollen
7. Österrikes comeback som landslag
8. VM-brons
9. Äntligen VM-slutspel igen!
10. Wunder von Córdoba ("I wer' narrisch")
11. Skandal i VM 1982
12. Tillbaka i VM
13. Den senaste VM-turneringen - Frankrike 1998
14. Utvecklingen 1998-2007
15. Österrikisk fotbolls självbild
16. Fotbollens betydelse i Österrike
17. Challenge 2008
18. Byte av landslagsställ
19. Österrikes hemmaplan - Ernst-Happel-Stadion
20. Österrikes största spelare
Andreas Herzog /
Hans Krankl /
Helmut Köglberger /
Bruno Pezzey /
Ernst Ocwirk /
Gerhard Hanappi /
Walter Zeman /
Herbert Prohaska /
Ernst Happel /
Matthias Sindelar /
Toni Polster
Källförteckning
|
Fakta
Förbund: Österreichischer Fußball-Bund (ÖFB) Extern länk
VM-slutspel: 1934, 1954, 1958, 1978, 1982, 1990, 1998
VM-brons 1954
OS-silver 1936
Flest A-landskamper: Andreas Herzog (103)
Flest landslagsmål: Toni Polster (44)
Matchställ: röd tröja, vita byxor, röda strumpor (PUMA)
Andrastället: vit tröja, svarta byxor, vita strumpor
Österrike spelar i regel sina hemmalandskamper på Ernst-Happel-Stadion i Wien.
Landskamper
Antal landskamper: 657
Segrar: 277
Oavgjorda: 140
Förluster: 240
Målskillnad: 1210:1065
Fakta
Republik Österreich
Invånare: 8,3 miljoner
Huvudstad: Wien
Statsskick: förbundsrepublik
Inte fotboll
Apfelstrudel
DÖF ("Codo")
Falco
Franz Klammer
Geländewagen
Kommissarie Rex
Mozartkugeln
Niki Lauda
Puch Dakota
Sachertårta
Schönbrunn
Sound of Music
Udo Jürgens
Wienerbröd
Wienercafé
Wienervals
Wienerschnitzel
|
|
| TYSK FOTBOLL |
|
Startsidan |
tyskfotboll@hotmail.com
|
| | |