DDR nådde sin största framgång när man vid OS i Montreal vann mot Polen i finalen och blev olympiska mästare. Men om det inte hade varit för amatörreglerna kan man fråga sig om DDR och de andra östländerna haft de stora framgångarna som de hade.
Magnus Brink
tyskfotboll@hotmail.com
OS-fotbollen har idag en status som en U23-turnering (varje lag får dessutom ha tre spelare över 23) men ända fram till 1984 fick bara amatörer vara med, vilket efter andra världskriget gjorde att fotbollsturneringen blev ett slutspel för de östeuropeiska länderna. Där var alla amatörer, ja det handlade om att de spelade fotboll men fick lön som t.ex. anställda i armén.
Detta fick som resultat att östländerna var helt dominerade i OS-fotbollen, framförallt efter det att proffsfotbollen slagit igenom i hela västeuropa, d.v.s. i och med att t.ex. länder som Sverige fick alltfler proffs. Ju mindre andel bra amatörer som fanns i väst, desto mer tog östeuropa över. DDR fick sin första stora framgång i OS-fotbollen 1964 då man tog brons i Tokyo. Men OS-fotbollens, i jämförelse med VM-fotbollen, låga klass visades då östtyskarna gjorde sitt enda VM-slutspel 1974 och i OS vann enkla segrar.
Fram till 1968 såg IOK Tyskland som ett land vilket skapade huvudbry vad gäller Tysklands deltagande i lagsporter. 1952 och 1956 valde DDR att inte delta i fotbollsturneringen - Västtyskland tog platsen som Tysklands lag. När DDR ville delta i OS kunde man inte ena sig om ett gemensamt tyskt lag utan fick ha play-off mellan Väst- och Östtyskland.
Västtyskland och DDR spelade två kvalmatcher för att avgöra vilket av lagen som skulle representera Tyskland i OS-kvalet för till spelen i Rom 1960. DDR var inget undantag utan ställde upp likt övriga östblocket med ett A-landslag. DDR hade bland annat med Bernd Bauchspiess och Dieter Erler men trots detta vann de västtyska amatörerna både hemma och borta.
När IOK slutligen godkände Väst- och Östtyskland som egna medlemmar försvann problemet och 1972 deltog två olika tyska lag i OS.
1963 vann DDR då man på nytt hade en intern tysk uppgörelse om svilket lag som skulle representera Tyskland. DDR:s landslag kom sedermera att vinna OS-brons i Tokyo och hade namnkunniga spelare som Klaus Urbanczyk och Jürgen Nöldner.
OS i München 1972
Huvudartikel: OS i München 1972
1972 spelade man i München-OS och då deltog bl.a. Joachim Streich och Bernd Bransch och med sitt A-landslag kunde östtyskarna ta sig fram. Men ungrarna (som också var "amatörer") vann den avgörande matchen om finalplatsen och DDR fick istället spela bronsmatch mot Sovjetunionen. Det stod 2 - 2 efter full tid och förlängning, och för att visa "den eviga vänskapen" som det hette mellan länderna delade man på tredjeplatsen. I Sovjetunionen fanns ingen mindre än Oleg Blokhin, som 1975 valdes till Europas bäste.
|
1976 hade östtyskarna ett lika bra lag och som vanligt skulle östländerna göra upp, även om Brasilien denna gång tog sig till semifinal, där blev det stopp mot Polen. DDR hade nu erfarenhet från ett VM-slutspel, då man för första (och enda) gången kvalificerat sig till ett VM (Västtyskland 1974). Där hade man också spelat överraskande bra, man slog t.ex. de blivande världsmästarna Västtyskland med 1 - 0 i en självklart mycket prestigefylld match.
I OS 1976 tog sig DDR vidare till kvartsfinalerna genom att spela lika (0 - 0) mot Brasilien samt vinna med 1 - 0 mot Spanien. Man imponerade alltså inte, men kunde enkelt gå vidare. Efter att ha besegrat Frankrike med 4 - 0 tog man sig till final efter 2 - 1 mot Sovjetunionen. Semifinalen var den första matchen i turneringen där man mött motstå av samma kaliber (d.v.s. ett A-landslag) och då blev siffrorna något jämnare! Finalen gick av stapeln på Montreals olympiastadion och man mötte Polen. Polackerna hade med sig Tomaszewski, Zmuda, Deyna, Lato och Szarmach som alla hade varit framträdande när Polen sensationellt tog VM-brons 1974.
Vid samma VM hade ett inledningsvis starkt DDR tappat och bara tagit en poäng i det andra gruppspelet. OS-finalen var alltså en öppen historia. Men östtyskarna kunde redan i den sjunde matchminuten ta ledningen och utökade sju minuter senare ledningen. I den andra halvleken reducerade Polen (genom Lato som vunnit VM:s skytteliga 1974) men när Höfner nätade med 10 minuter kvar var matchen avgjord - DDR var olympiska mästare!
31 juli 1976, Olympiastadion, Montreal
DDR - Polen 3 - 1 (2 - 0)
1 - 0 Schade (7)
2 - 0 Hoffmann (14)
2 - 1 Lato (59)
3 - 1 Häfner (79)
DDR
Jürgen Croy,
Reinhard Lauck,
Konrad Weise,
Hans-Jürgen Dörner,
Lothar Kurbjuweit,
Gerd Kische,
Hartmut Schade,
Riediger (Bernd Bransch),
Reinhard Häfner,
Wolfram Löwe (Gröbner),
Martin Hoffmann
Polen
Tomaszewski (Mowlik), Szymanowski, Wieczorek, Zmuda, Wawrowski, Maszczyk,
Deyna, Kasperczak, Lato, Szarmach, Kmiecik
Domare: Ramon Barreto (Uruguay)
Publik: 71 617
1980 var man återigen i final, men föll mot Tjeckoslovakien. Detta blev sista gången som östtyskarna var dominanterna i OS-fotbollen. I Los Angeles 1984 släpptes proffs för första gången in i OS-fotbollen, men de fick inte ha spelat i VM (gällde ej Afrika, Asien och Oceanien). DDR följde hur som helst Sovjetunionen och bojkottade OS, eftersom USA bojkottat Moskva-OS 1980. OS-platsen skulle istället gå till inga mindre än Västtyskland.
Fyra år senare hade östländerna helt tappat greppet och bara Sovjetunionen var med och vann dessutom turneringen. Då var det istället Västtyskland som var med och tävlade om medaljerna, och tog brons. 1990 gick DDR upp i Förbundsrepubliken och DDR:s OS-fotboll var definitivt över.
|
