Tysklands huvudstad är en av de mest traditionsrika fotbollstäderna.
Magnus Brink
tyskfotboll@hotmail.com
Berlin beskrivs ofta som en fotbollsstad utan framgångar eftersom inget Berlin-lag har lyckats bli tyska mästare sedan Hertha 1931. Det ger en orättvis bild eftersom Berlin har ett av Tysklands storlag och Traditionsvereine i Hertha BSC och dessutom kommer en rad framgångsrika fotbollsspelare från staden och andra har verkat i den. Berlin är varje år platsen för den tyska cupfinalen DFB-Pokal som varje år lockar 80 000 till ett fullsatt Olympiastadion.
Berlin även fotbollens huvudstad
Huvudartikel: Fotbollens historia i Tyskland
Huvudstaden i dåtidens kejsarrike Berlin blev ett centrum för fotbollen i Tyskland. Storstaden har idag fortfarande Tysklands äldsta fortfarande existerande fotbollsklubb BFC Germania 1888. Det var också i Berlin som det första fotbollsförbundet i Tyskland bildades, Bund deutscher Fussballspieler. I Berlin bodde flera brittiska fotbollsspelare kring sekelskiftet. Trots detta internationella inslag var sporten mycket nationalistisk.
Den blev inte mindre nationalistisk sedan den tyske kejsaren började intressera sig för sporten. Många var i början emot fotbollen just för att den ansågs "otysk" (jämfört med den "tyska" gymnastiken) med sin starka koppling till britterna som spred sporten. Detta ändrade sig sedan kejsaren och andra delar av den kejserliga familjen börjat intressera sig. 1903 börjar marinen att spela fotboll, detta skedde på fartyget "Barbarossa" och 1907 instiftade den tyske kronprinsen Kronprinspokalen som spelas fram till 1918.
Berlinklubbar dominerade
I de första upplagorna av det tyska mästerskapet hittar man Berlin-klubbar som Britannia Berlin, Union 92, Norden-Nordwest Berlin, Viktoria 89 Berlin, Tasmania Berlin-Rixdorf och Preussen Berlin. En annan högborg för den tyska fotbollen vid denna tid var Leipzig med flera av de ledande klubbarna och VfB Leipzig som de första tyska mästarna 1903. Andra Leipzigklubbar som nådde framgångar var Sportfreunde, SpVgg och Wacker. Hamburg måste också nämnas med klubbar som Germania (senare fusionerat till Hamburger SV) och Altona 93. I södra Tyskland fanns de ledande klubbarna i Karlsruhe (Karlsruher FV och Phönix) och Stuttgart (Kickers).
Berlinare deltar i urlandskamperna
Innan den första officiella landskampen spelades 1908 spelade Tyskland fem inofficiella landskamper, de så kallade urlandskamperna ("Ur-Länderspiele"). Fyra av dessa gick mot dåtidens stora läromästare och förebild England. Engelsmännen var vid denna tid totalt överlägsna och vann tre gånger tvåsiffrigt och på fyra matcher gjorde Tyskland bara två mål. Noterbart var att England i en av landskamperna ställde upp med ett amatörlag som trots detta vann med hela 12-0.
Det som föranledde matcherna mot engelsmännen var den första urlandskampen i december 1898 mot Frankrike. Ett tyskt lag med åtta berlinare (varav tre "gästberlinare", d.v.s. inflyttade studenter), två sydtyskar och en hamburgare reste till Paris och slog det franska laget med 7-0. Så franskt var nu inte laget, då nio av spelarna var engelsmän. Segern uppmärksammades stort och kejsaren Wilhelm II tillhör gratulanterna.
Hertha Berlins storhetstid
Huvudartikel: Hertha BSC Berlin
Hertha Berlins klassiska hejarop "Ho-Ha-He - Hertha BSC" kommer från 1920-talets storshetsperiod som inföll med Berlins gyllene 20-tal som världsmetropol ("Die Goldenen Zwanziger"). Herthas första storhetstid var i början av 30-talet då klubben blev dubbla tyska mästare 1930-1931. Dessförinnan hade man under 1920-talet nått fyra raka antal mästerskapsfinaler och etablerat sig som ett av Tysklands ledande lag bredvid Fürth och Nürnberg. Den stora stjärnan var anfallaren Hanne Sobeck. Under 1930-talet tappade man sin dominerade roll på det nationella planet och hade bara mindre framgångar i hemstaden där man fortfarande var ett storlag.
Det delade Berlin
Under Berlins tid som delad stad i mitten av Kalla kriget blev Hertha det stora laget i Väst-Berlin medan Öst-Berlin, DDR:s huvustad, hade Stasi-laget Dynamo som storlag. I Östberlin var dock Dynamo länge bakom Vorwärts och sedan blev Union Berlin platsen för oppositionella.
Östberlin
Fotbollen i Östberlin var precis som övriga DDR påverkad politiskt och Vorwärts Berlin som vann flera titlar tvångsförflyttades till Frankfurt/Oder för att Dynamo skulle kunna ta över. Regimens vilja att ha ett framgångsrik lag från regeringskvarten i stadsdelen Pankow ledde fram till att man laborerade med serien ett antal år på 60-talet. Dynamo Stasi-koppling gjorde att Union Berlin fick många fans och ofta var populärare trots att man var mindre framgångsrikt.
Västberlin
Västberlin fick en egen högstaliga, Stadtliga Berlin, som en av de regionala högstaligorna 1946. Här samlades klassiska Berlinlag som Hertha BSC, Tennis Borussia, Viktoria 89 och Tasmania. Ligan i Berlin hade lågt anseende och höll låg kvalité jämfört med de andra högstaligorna.
|
När Bundesliga infördes 1963 blev Hertha det Berlin-lag som tog plats i den nya högstaligan. samtidigt flyttade man till stora Olympiastadion i Berlin-stadsdelen Charlottenburg. Herthas gamla stadion "Plumpe" höll inte för spel i Bundesliga men kvarstår än idag för många Hertha-fans som klubbens urhem. Berlins regionala liga blev istället en regional andradivision. Hertha Berlin gjorde dock bort sig när man på grund av för höga spelarlöner blev uteslutet ur Bundesliga. Under de första åren var spelarlöner fortfarande något mycket strikt, färgat av åren av amatörism och halvproffs.
Hertha var ute ur bilden men Berlin var viktigt - Berlin skulle inte bli utan ett Bundesliga-lag. Därför stod det klart att ett annat Berlin-lag skulle ta Herthas plats. Under den här tiden kvalificerade sig division 2-segrarna genom ett gruppspel till Bundesliga. I detta gruppspel hade Tennis Borussia som Berlinmästare deltagit men misslyckats. Spandauer SV som kommit tvåa i Berlinligan och plötsligt var tredjeplacerade Tasmania i Bundesliga!
Bidragande faktor var även att Tasmania vunnit Berlinligan föregående säsong. Tasmania blev Bundesligas stora strykpojke. Tasmania hade i slutändan en målskillnad på 15-108 och tog endast åtta poäng genom två segrar och fyra oavgjorda. Tasmania har nästan samtliga rekord om man kan kalla dem det: minst gjorda mål, flest insläppta mål, minst poäng, minst segrar, flest förluster (28 stycken) och flest förluster på hemmaplan (12).
Turkiska klubbar
Se även: Turkiet och Tyskland
Den turkiska befolkningen i Berlin har satt avtryck även i stadens fotbollsliv. De mest framgångsrika klubbarna har varit SV Yesilyurt Berlin (1973) och Türkiyemspor Berlin (1978). En tredje klubb att nämna är Berlin Ankaraspor Kulübü 07 (Berlin AK 07) som har sitt ursprung i klubbarna BFC Güneyspor och Fenerbahce Berlin. Ankaraspor har ett djupgående samarbete med Ankaraspor i Turkiet. Dessa klubbar spelar i Oberliga Nord (fjärdedivisionen) tillsammans med bland andra Tennis Borussia och Dynamo Berlin. Türkiyemspor var mycket nära nå 2. Bundesliga i början av 90-talet.
Hertha och TeBe i Bundesliga
Under 1970-talet hade Berlin för första gången två lag i Bundesliga sedan Tennis Borussia lyckats ta sig upp från Regionalliga 1974. Laget åkte ur direkt men gick direkt upp igen efter ett år i 2. Bundesliga Nord men återigen slutade man som nästjumbo. Under säsongen gjorde svensken Benny Wendt 20 mål. 1970-talet innebar en ordentlig comeback för Hertha BSC. Den bästa placeringen för Hertha blev andraplatsen 1975 i Bundesliga samt finalerna i DFB-pokal 1977 och 1979. 1979 nådde man semifinal i Uefa-cupen. Men sedan kom ekonomiska problem som gjorde att flera spelare såldes för att rädda klubben.
Under 1980-talet var Hertha Berlin under en period inte heller bästa lag i Berlin utan istället var Blau-Weiss Berlin det mest framgångsrika Berlinlaget. Blau-Weiss Berlin gick upp i Bundesliga 1986 men åkte ut som jumbo direkt. Ett utropstecken i laget var dock en ung Karlheinz Riedle som blev världsmästare 1990.
Berlin efter 1989
Murens fall 1989 gjorde att nya förutsättningar skapades för Hertha som bl.a. kunde spela derbyn mot Union.
Efter 1989 har Hertha Berlin etblerat sig som det återförenade Berlins storlag och har idag ingen utmanare som stadens enda Bundesligalag. Hertha skulle få luft under vingarna under tränaren Jörgen Röber och 1997 gjorde man äntligen comeback i Bundesliga och kom elva. Under Röber blev man trea 1998 och kvalificerade sig därmed för Champions League. Fotbollen i Berlin andades morgonluft - Hertha Berlin var tillbaka i toppen och massorna kom till Olympiastadion.
Klassiska klubbar som Union Berlin och TeBe finns kvar men huserar i de lägre divisionerna. Trots att dessa lag spelar i fjärdedivisionen bjuds det på stora publikmatcher när gamla antagonister som Union Berlin och Dynamo Berlin möts. Det har funnits problem med huliganism i samband med dessa högriskmatcher. Ett annat problem har varit ekonomiska problem där Tennis Borussia 1999 tvångsdegraderads från 2. Bundesliga.
Union Berlin hade så sent som 2001 sin största framgång på decennier när man avancerade fram till final i DFB-pokal. Union Berlin hade då stora planer att stabilisera sig som Berlins andralag efter några tuffa år med varierade framgångar. Unions satsning innebar inte det stora lyftet och man åkte efter några år ur 2. Bundesliga. Trots detta har laget en trogen supporterskara som följt med sedan DDR-tiden.
Kända spelare
I Berlin har flera landslagsspelare växt upp där den mest framgångsrike är Thomas Hässler. Hässler är född och uppvuxen i Väst-Berlin och spelade i Reinickendorfer Füchse innan han gick till Köln. Andra landslagsspelare från Berlin är bl.a. Christian Ziege, Stefan Beinlich, Andreas Thom, Robert Huth, Marko Rehmer och Pierre Littbarski. Under 1930-talet var Hannes Sobeck i Hertha BSC stadens stora fotbollsspelare. I Östberlin var Jürgen Nöldner bland de framgångsrika spelarna. Det kosmopolitiska Berlin har även landslagsspelare i andra landslag som är födda och uppväxta i staden: Nico och Robert Kovac spelar för Kroatien.
|
