Finalister i en skandalomsusad turnering.
Magnus Brink
tyskfotboll@hotmail.com
Tyskarnas stjärnlag hade tagit sig till VM genom åtta segrar i kvalet och målskillnaden 33 - 3, så man hade ett stort favoritskap, dessutom var man ju regerande europamästarna, men det skulle bli något helt annat än en barnlek för det lag som tog sig till final mot Italien. Läs här om tyskarnas mest omskrivna VM-slutspel.
1982 var det dags för det tolvte VM:et sedan starten 1930. Det kom att spelas i Spanien där man införde ett spelsystem som man sedan dess aldrig sett i VM-sammanhang. Efter att de nu 24 länderna spelat gruppspelet kom de två bästa i varje grupp vidare till ett nytt gruppspel, liksom i Västtyskland 1974 och Argentina 1978. Man man spelade nu i fyra olika grupper med tre nationer i varje grupp och där gruppettan kom vidare till semifinal. Ett system som aldrig fick något gehör.
Västtyskland hade en stor förändring, den var att Jupp Derwall nu satt på posten som förbundskapten istället för Helmut Schön som suttit på posten i fyra tidigare turneringar. Man kunde även finna Erich Ribbeck på bänken.
Första gruppspelsomgången
Västtyskland kom att ryka på en tidig smäll, då Algeriet, som gjorde sin första VM-turnering någonsin vann över tyskarna med 2 - 1, det enda målet gjordes av Karl-Heinz Rummenigge. Matchen kom att bli en av VM-historiens största sensationer, där storfavoriterna åkte dit mot en debutant.
Men Västtyskland med just lagkaptenen Rummenigge kämpade vidare och densamme gjorde ett hat-trick mot Chile, en match som slutade 4 - 1 till tyskarna. Västtyskland hade nu spelat upp sig, dock fick ju Harald Schumacher släppa in Chiles reducering vid 4 - 0. Tyskarna hade visat sin kvalité, men skulle komma att bli impopulära, då de avslutade gruppspelet mot grannen Österrike.
Tyskarna spelade sedan mot Österrike som besegrades med 1 - 0. Denna match kom att bli hett diskuterad, då Österrike hade åkt ut om matchen slutat med en västtysk seger med fler än ett mål. Matchen var en vänskapspakt för att båda länder skulle gå vidare, och tyskarna och österrikarna blev mycket impopulära och det finns nog de som aldrig kommer att glömma detta. Matchen i korthet, store Horst Hrubesch gjorde 1 - 0 efter elva minuter och sedan passade
lagen långsamt bollen mellan sig på mittplan, med knappt några anfall.
Andra gruppspelsomgången
Tyskarna kom vidare och mötte nu England respektive Spanien i den andra omgången. Tyskarna inledde men 0 - 0 mot England men kom till semifinal tack vare 2 - 1 mot Spanien i Madrid. Det var Pierre Littbarski som först gjorde 1 - 0 och sedan Fischer som gjorde 2 - 0, sedan reducerade Spanien till 1 - 2. Nu hade inte spelat blivit strålande men en stark seger mot hemmannationen Spanien och oavgjort mot England var inte heller dåligt. Engelsmännen hade under sitt gruppspel imponerat med bl.a. klar seger mot Frankrike.
Semifinalen i Sevilla
Tyskarna var vidare till semifinal där ett starkt och offensivt Frankrike väntade. Det var ett Frankrike som hade storstjärnan Michel Platini på ett av VM:s bästa mittfält.I semifinalen var det dock tyskarna som inledde med 1 - 0 tack vare Pierre Littbarski som höll sig framme på en retur och sköt in ledningen. Men fransmännen gjorde 1 - 1 genom Platini som sköt in en straff nio minuter senare. Matchen som den stora massan kom att minnas som matchen där Schumacher tacklade Battiston kan man även minnas som matchen där en tysk upphämtning av rang skedde! Men Schumachers vansinnestackling drog ner Västtysklands VM-insats och tysk fotbolls anseende mycket.
I halvtid stod det 1 - 1 och vid full tid stod det fortfarande 1 - 1, men då kom fransmännen igång och gjorde 2 - 1 efter tre minuter och sex minuter senare gjorde de 3 - 1, således trodde många att det skulle bli Frankrike som fick spela finalen i Madrid, det såg verklingen mörkt ut för tyskarna. Men Karl-Heinz Rummenigge byttes in och reducerade till 2 - 3 och sedan kom den tyska kvitteringen: 3 - 3! Det var Fischer som gjorde en vacker cykelspark , och matchen skulle komma att avgöras på straffar - första gången det hände i VM-historien. Fischers mål var av de elegantare slagen, Littbarskis inlägg frå högerkanten nådde Hrubesch som tog ner till Fischer som med en cykelspark gjorde 3 - 3.
Straffläggningen, historisk som VM:s första var nervpirrande, tyskarnas missade bl.a. en av straffarna, en helt förtvivland Uli Stielike ligger på marken har blivit en av de klassiska bilderna från semifinalen. Men fransmännen missade också och till slut kunde Horst Hrubesch skjuta det tyska segermålet, 5 - 4! Västtyskland hade tagit sig till final, för fjärde gången sedan 1954.
Det var också en revansch sedan Argentina-VM fyra år tidigare där bristen på bland annat en libero (Franz Beckenbauer) hade stoppat tyskarna. Efter att Paolo Rossi gjort sig till en nations hjälte, efter sina tre mål mot Brasilien (matchen slutade 3 - 2 till italienarna) hade nu Italien nått semifinal, där Polen också tagit sig, men med Dino Zoff i målet kunde Italien vinna med 2 - 0 efter att Paolo Rossi gjort två mål. Det kom att bli Västtyskland mot Italien i Madrid.
|
Finalen
Finalen spelades inför drygt 90 000 i publiken. Italienarna hade, som man ju kan läsa i flertalet andra sportböcker ett starkt publikstöd (tyskarna var föraktade eller till och med hatade). Italienarna och tyskarna gjorde inte några mål under den första halvleken. Matchen var med dagens mått hård, Karlheinz Förster såg inte mellan fingrarna med sina tacklingar! Sedan så var ju Hans-Peter Briegel en riktig hårding som vanligt med sitt enorma slit. Tyvärr saknades en hel del kreativitet i det tyska spelet.
I finalen, som Karl-Heinz Rummenigge liksom tidigare matcher genomförde halvskadad, kunde Paolo Rossi göra 1 - 0, sedan kunde Tardelli göra ett vackert mål som betydde 2 - 0 och i den 81:nde minuten gjorde Altobelli 3 - 0, men då kom Paul Breitner - dittils mållös - och gjorde den vätyska reduceringen! Men längre en så kom inte tyskarna, matchen slutade 3 - 1 till Italien. Tyskarna kunde inte ta upp det italienska försprånget och för de regerande europamästarna var det naturligtvis hårt att förlora en VM-final. Det var dock en final som man nått efter ovanligt många turer vad gäller insatser på och utanför plan.
Final - trots allt!
Tyskarna blev inte bara impopulära, de blev också ökända för sitt leverna nere i Spanien. Paul Breitner och de andra kunde inte hålla några träningar under förmiddagarna, då man sov ruset av sig från gårdagskvällen. Naturligtvis var laget också fullt med stora egon, vilket ju gjorde att storspelaren Schuster inte var med (han var också skadad, men hade också dåliga relationer med de andra). Så det var en prestation att detta gäng tog sig till final, men de hade fotbollskunnande och kyliga när det verkligen gällde...
VM-lägret
Under Spanien-VM söp tyskarna dessutom en hel del under vad som är ett av tyskarnas mest beryktade VM-läger. Suputerna har på senare år blivit mer anonyma, men de flesta. Förbundskaptenen Derwall tog knappast i med hårdhandskarna, men tyskarna kom till final och festandet fortsatte. Dock kunde man inte ha förmiddagsträningar då alla spelare låg och hade baksmälla.
Berti Vogts, som var med kring tränarstaben 1982 gjorde ett uttalande för några år sedan om VM-supandet. Hans landslag kritiserades för sitt dåliga spel, och kritikerna (bl.a. Briegel och Breitner som var med -82) frågade hur kvalité på träningarna var. Vogts svarade med att påpeka just det faktum att 1982 orkade man inte ens ha förmiddagsträningar.
Vad hände sedan?
Efter VM 1982 stod tysk fotboll mycket lågt i kurs efter landslagets beryktade turnering. I det påföljande EM-kvalet imponerade man inte heller. Trots förluster mot Nordirland kunde man via bättre målskillnad ta sig vidare till EM-slutspelet i Frankrike 1984. Det stora utropstecknet efter VM blev Rudi Völler som debuterade senare samma år och som blev landslagets nya skyttekung. Däremot försvann profiler som Horst Hrubesch, Klaus Fischer och Paul Breitner efter VM-finalen.
VM-låten: "Olé, Olé"
För tredje gången lanserades en VM-låt för det västtyska laget. 1982 hette låten "Olé, Olé" och en video visar den tilltänkta VM-truppen som lagom engagerad kör tillsammans med musikern.
11 juli 1982 i Madrid, Santiago Bernabéu Stadion
Västtyskland - Italien 1 - 3 (0 - 0)
0 - 1 Paolo Rossi (57)
0 - 2 Marco Tardelli (69)
0 - 3 Altobelli (81)
1 - 3 Paul Breitner (83)
Västtyskland
Harald Schumacher,
Uli Stielike,
Bernd Förster,
Karlheinz Förster,
Manfred Kaltz,
Wolfgang Dremmler (63. Horst Hrubesch),
Paul Breitner,
Hans-Peter Briegel,
Karl-Heinz Rummenigge (70. Hansi Müller),
Klaus Fischer,
Pierre Littbarski Förbundskapten: Jupp Derwall
Italien
Dino Zoff -
Giuseppe Bergomi, Cabrini, Fulvio Collovati, Claudio Gentile, Gaetano Scirea, Oriali, Marco Tardelli, Bruno Conti -
Graziani (7. Alessandro Altobelli, 89. Franco Causio), Paolo Rossi Förbundskapten: Enzo Bearzot
|
